Kan vara svårt att analysera sig själv men jag tror att en av orsakerna är att jag innan SL aldrig någonsin hade varit inne på chatforum och upplevt stämningar som kan vara där inne ibland, vad jag har hört.. Jag har varit förskonad från elakheter i RL, småsaker ibland förstås men jag har alltid varit medkännande och förstående, tänkt att "jaja, personen har en dålig dag idag". En fin egenskap (tycker jag) som Rultan totalt saknar!
Istället borde jag vara tacksam och ödmjuk för att jag har fått leva ett bra liv med nära och kära som alltid har funnits där för mig. Trots att jag suttit i rullstol hela livet så är jag tacksam över mitt liv, det har varit fartfyllt, äventyrligt, roligt och naturligtvis även tufft ibland. Men alltid alltid har jag haft familj och vänner som funnits där för mig (och jag för dem).
Jag inser att inte alla människor har haft den turen och därför blir jag arg på mig själv när jag retar upp mig i SL, vad vet jag om personerna bakom avataren? Inte ett dugg! Det enda jag ser är ju en avatar som till största delen ser förbaskat bra ut och "det vackra folket" har ju ett bra liv! Eller?...
Visst vore det väl trevligt om vi alla kunde tänka ett steg längre och försöka se något positivt hos alla och att vi också försöker inse att våra egna problem och kanske jobbiga RL inte blir bättre av att vi är elaka mot varandra?
Från och med idag så tänker i alla fall jag försöka att:
- tänka mer positivt på SL och dess avatarer än vad jag gjort den senaste tiden
- ta vara på det jag har och vara tacksam för de vänner som jag har i SL, för det är ju ni som får mig att stanna kvar.
- vara rädd om och tacksam över min Alf som alltid får ta emot all galla som jag spyr ut över än det ena och än det andra i SL.
- hitta guldkornen i SL, DET är vad SL handlar om :)
Ta hand om er!
/Rultan
